Enligt OECD:s rapport från 2020 om covid-19-virusets påverkan på utbildning ”har den här krisen avslöjat de många bristerna och ojämlikheterna i våra utbildningssystem – från tillgång till bredband och datorer som behövs för distansundervisning och de stödjande miljöer som behövs för att fokusera på lärande, till diskrepansen mellan resurser och behov”.
Högre utbildningsinstitutioner var inget undantag för den här situationen. Tusentals akademiker runt om i världen tvingades omvandla sina föreläsningar och platsbaserade lektioner (ansikte mot ansikte) till digitala kurser för miljontals studenter med några få dagars varsel. Båda sidorna var totalt oförberedda på detta, vilket inte var så konstigt, för enligt CEDEFOP (2020) har endast 8 procent av EU:s befolkning deltagit i en digital kurs under 2019. Alltså var det dömt att inte fungera såsom det förväntades.
I de allra flesta fallen valde varje universitet en befintlig plattform för videokonferenser, till exempel Zoom, Webex, Skype för företag eller Microsoft Teams, och erbjöd samma föreläsningar som digitala kurser, vilket alla kan förstå inte gav de förväntade resultaten. Både studenter och lärare blev trötta, till och med uttråkade, under lektionerna, frånvaron var väldigt hög bland studenterna, tekniska svårigheter uppstod hela tiden, umgänge och samarbete —avgörande aspekter av studenternas inlärning — var nästintill obefintlig, och naturligtvis var kvaliteten på undervisningen mycket lägre än förväntat. Covid-19-krisen har visat att när vi förlorar eller bara minskar den sociala kontakten är det väldigt lätt att misslyckas med digital inkludering.
Å andra sidan synliggjorde den här situationen alla positiva aspekter av digitalt lärande, såsom flexibilitet beträffande schemat, lägre kostnad, möjligheten att spela in föreläsningar och ge människor upprepad tillgång, och inkludering eftersom att alla kan delta utan att behöva flytta från landsbygden eller avskilda områden, särskilt när de inte har möjlighet att göra det. Det senare har varit ännu mer relevant och påtagligt på grund av de restriktioner som har införts för att undvika spridningen av covid-19.
Så frågan är hur någon kan nyttja fördelarna med distansundervisning utan att drabbas av konsekvenserna och utan att behöva kämpa för att “överleva” dag för dag i det digitala klassrummet. Projektet iSurvive stödjer att svaret är att förbereda akademiker för att kunna utveckla digitalt innehåll som faktiskt kommer att uppnå de förväntade läranderesultaten genom att hålla studenterna intresserade och involverade.
För att uppnå syftet med den digitala handlingsplanen för att utforma digitalt, interaktivt innehåll, syftar projektet till att utveckla kompetensen hos lärare och akademiker inom högre utbildning för att de ska vara beredda att omvandla sina föreläsningar och aktiviteter i klassrummet till digitala sådana som håller studenterna motiverade och främjar deras eget välbefinnande, eftersom att de inte kommer vilja undervisa framför en tom skärm.
För att uppnå ovanstående mål planerar iSurvive-projektet fyra immateriella resultat (IOs):
1. Jämförande studie — som kommer att identifiera de nuvarande behoven och luckorna för att förbättra effektiviteten av digital högskoleutbildning
2. Handboken för viktiga pedagogiska principer för effektiv digital undervisning och inlärning — kommer att vara en kombinerad handbok och vägledning som introducerar utbildare för en metodologiskt effektiv digital kurs
3. iSurvive-kompassen för skapande av interaktivt och spelifierat digitalt innehåll — handlar om att kombinera flera parametrar för att skapa en skräddarsydd handlingsplan för utbildarens behov
4. En innovativ storskalig, öppen digital kurs (en så kallad MOOC) — som erbjuder en högskolekurs med specialisering inom ett område där kompetenskraven utvecklas oerhört snabbt.
De här resultaten kommer att fungera som ett komplett system för att utbilda projektets primära målgrupp, lärare och akademiker inom högre utbildning, för att även främja den sekundära målgruppen, högskolestudenter. Projektet förutser följande långsiktiga effekter:
1) Förbättrade kompetenser inom högre utbildning
2) Större utbud av digitala kurser runtom i Europa
3) Förbättrad kvalitet på digitalt lärande (synkront och asynkront)
4) Förbättring av de positiva aspekterna av digitala utbildningskurser
5) Omvandling av nätbaserad undervisning från nödvändighet och “måste vara” till motiverande och spännande
6) Tillhandahållen åtkomst till högkvalitativ utbildning för alla, inklusive människor som bor på landsbygden och i avskilda områden